Tranåsbygdens konstförening visar just nu en mycket intressant och spännande utställning av den chilenska konstnären Mara Contardo.
Mara har alltid, så länge hon kan minnas, älskat att uttrycka sig i bild och form men det var först när hon kom till Sverige som hon gick någon formell utbildning. Familjen bodde först i Växjö där hon läste bild och kultur. Sedan flyttade de till Göteborg där hon gick Waldorfakademin och senare Konsthögskolan. Som utbildad Waldorflärare kom hon sedan till Järna, som är antroposofins centrum i Sverige. Hon bodde där i fyra år men jobbade egentligen aldrig som Waldorflärare. Däremot har hon jobbat som lärare i spanska och hon tycker att hon ändå har haft stor användning av sin Waldorfutbildning.
Efter Växjö, Göteborg och Järna kom Mara med sin familj till slut till Blomstermåla.
”Vi visste ingenting om Blomstermåla men vi hittade ett vackert hus och tänkte att där vill vi bo”, berättar Mara. ”Vi kom dit på vintern och det var mycket snö. Det var kramsnö och jag gick ut tillsammans med min son och började göra en snöskulptur. Vi kunde inte sluta fast det blev mörkt. Jag frös om händerna men jag var tvungen att bli färdig. Min man kom ut med en whisky för att värma mig och sedan fortsatte vi. På morgonen såg vi skulpturen i dagsljus. Den fick heta ”Kyssen”. Folk som gick förbi blev överraskade, tidningen kom och gjorde ett litet reportage och genast var jag känd i byn som den nyinflyttade konstnären”.
Mara har nära till skrattet och talar gärna om sina fina minnen från Sverige men hon talar ännu hellre om situationen i Chile. Hon ser utställningen i Tranås som ett politiskt statement och talar om den tysta revolution som pågått sedan 2015. När unga människor började protestera mot regimens förtryck. Efter många år av restriktioner och begränsningar av den enskilde medborgarens rättigheter kom droppen när de kraftigt höjde biljettpriset på tunnelbanan. Man protesterade då genom att hoppa över bommen i tunnelbanan och åka gratis. När väl protesterna hade börjat var det svårt att stoppa dem. Vakterna såg hur ungdomar vällde i en strid ström över bommarna och de var för många för att de skulle kunna hindra dem. Sedan dess har protesterna fortsatt.
Mara stöttar den revolt som uppstått men hon kan ju inte göra något på plats. Det hon kan göra är att i sin konst visa på missförhållandena. Hon berättar med passionerat engagemang om att ungdomarna är hennes hjältar. Maras önskan är att vi besökare ska ta del av hennes berättelse. Inte bara se bilderna som vackra och dekorativa, vilket man också kan göra, utan stanna till och fördjupa sig. Färgerna, som ofta är starka, utrycker mycket känslor och symboler. Hon pratar om färgerna i Chiles flagga, där den blå symboliserar himlen, den vita Andernas snötäckta berg och det röda blodet och lidandet.
Uttrycket i bilderna pendlar mellan det finkänsligt figurativa och det abstrakta. Mara balanserar mellan olika uttryckssätt och bilderna kan innehålla både akvarell, collage, silkespapper och bladguld. En bild fångar vid första anblicken betraktaren med sin spännande komposition av abstrakta former och väl avvägda komposition. När man kommer närmare visar det sig att det röda och orangea partiet i mitten är ett diffust antytt ansikte med texten ”blev provocerad?” över munnen. Collagen förstärker budskapet men bara subtilt. Texterna är på olika språk. Spanska, svenska och franska. Kanske för att tala om för oss att orättvisor kan uppstå var som helst och att frihet och rättvisa är lika viktigt, oavsett var man bor. Och att frihet inte är något självklart.
Ett annat ord som dyker upp i en av bilderna är ”Nana”. Nana betyder ”tjänsteflicka” och Mara berättar om hur tjänsteflickor i Chile utnyttjas som billig arbetskraft. De får jobba sju dagar i veckan, hela dygnets vakna timmar och är i princip livegna. Maras känsligt tecknade porträttbilder är också en hyllning till dessa starka kvinnor. Vermeers ”Flickan med pärlörhänge” har i Maras parafras fått hår i bladguld. ”Guldet symboliserar ljuset” säger Mara och berättar om Vermeers målning, som från början skulle varit ett porträtt av hans hustru men som kom att bli ett porträtt av hans tjänsteflicka.
Jag får en känsla av att Mara Contardo är en konstnär som vi kommer att få se mycket mer av i framtiden och att en bild av henne är en investering för framtiden. Hon nämner, som några av sina konstnärliga inspirationskällor, Paul Klee, Piet Mondrian och Wassily Kandinsky. Visst finns det mycket Klee, en hel del Mondrian och ett stänk av Kandinsky i hennes måleri, men över alla dessa män har vi kvinnan och konstnären Mara Contardo, som med sitt helt egna och personliga bildspråk tar oss med på en resa genom myt och verklighet, fred och frihet, kamp och rättvisa, färg och form och en aldrig sinande ström av fantasi och skaparkraft. Jag rekommenderar verkligen ett besök på Piratenhuset samtidigt som jag utfärdar en liten varning: Du kommer inte att vara samma person när du går ut därifrån som du var när du gick in.
Lars-Erik Strand
